Det är somliga dar
som man vänder sig om
och känner hur allting försvinner
Hur man jagar och far
Hur man snålar och spar
hur man lever så mycket man hinner
Du sover i granarnas dunkel ikväll,
du vakar när skatorna skriar
du bor i en snårig förtrollad skog
och går aldrig ut i det fria
låt häggarna vaja som linne i vind
och syrenerna regna i dungen
den är vacker din skog,
men jag rövar dig bort till ett slott där skalmejorna sjunger
din värld är en häxa på tusen år,
det är din värld och den är du trogen
och du tror att en vackrare plats inte finns,
än den dunkla förtrollade skogen
låt vara att himlen är mulen och mörk
och grälar med månen om natten
den är blåsig min värld,
men jag rövar dig bort till ett vindsrum med fönster mot vattnet
säg en dag, säg en tid då du följer mig bort,
viska tyst, jag ska ändå förstå dig
och jag bär dig på armarna, långt härifrån,
dit där häxorna aldrig kan nå dig
och jag stjäl vad du vill,
om du vill att jag stjäl
och jag ska aldrig ångra det brottet
lev lycklig med mig i en koja inatt
om vi inte får husrum på slottet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar