onsdag 27 januari 2010
tisdag 26 januari 2010
söndag 24 januari 2010
torsdag 21 januari 2010
måndag 18 januari 2010
Hade jag inte haft så mycket att göra idag hade jag vägrat kliva ur sängen. Men, jag fick snällt göra det ändå. Har i alla fall fått det mesta gjort, alla samtal, möten, och diskussioner är genomförda. Nu luktar hela lägenheten choklad för jag fick för mig att baka, och fram tills jag kommer på att jag dessutom är sugen så kryper jag ner i min soffa som för tillfället är min säng, och läser fortsättningen på min bok. Vackert.
Jag ska somna tom & utbränd och jag ska vakna likadan
Jag ska se mig själv i spegeln och jag ska spotta rakt på min bild
jag ska skrika & dansa i regnet & vinden. Vara vacker, fri och vild.
Jag ska bränna fotografier. Jag ska dricka spriten ren.
Vara oresonlig, intolerant, paradoxal.
Och stupfull vingla fram på vad som kallas ”egna ben”.
Högljudd, ömklig, definitiv. Sentimentotal.
Jag ska bara göra sådant som jag aldrig gjort förut
ja, sånt som inte påminner mig om vem jag var en gång
Jag blir aldrig före detta! Jag tar inte slut!
torsdag 14 januari 2010
Jag såg höstens sista löv
falla från sin gren
där växa nya löv i vår men den trösten är klen
jag såg höstens sista löv sakta segla ner
jag sörjer än inte men gråter inte mer
Vart tog den vägen
den där klangen i min röst
då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
jag minns en tid
då den där taggen i mitt bröst
inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland
vart tog den vägen
den där klangen i mitt bröst
jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
nu finns den ständigt
den där taggen i mitt bröst
sen du slutade att svara
sen den dagen du försvann
Jag såg hösten vandra in
och jag såg sommaren gå ut
jag insåg en minut att allting har ett slut
jag såg en sekund varthän vi alla ska
vi måste alla dö
i alla ingår du och jag
Vart tog den vägen
den där klangen i min röst
då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
jag minns en tid
då den där taggen i mitt bröst
inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland
vart tog den vägen
den där klangen i mitt bröst
jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
nu finns den ständigt
den där taggen i mitt bröst
sen du slutade att svara
sen den dagen du försvann
Jag såg hösten vandra in
och jag såg sommaren gå ut
jag insåg en minut att allting har ett slut
jag såg en sekund varthän vi alla ska
vi måste alla dö
i alla ingår du och jag
Vart tog den vägen
den där klangen i min röst
då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
jag minns en tid
då den där taggen i mitt bröst
inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland
vart tog den vägen
den där klangen i mitt bröst
jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
nu finns den ständigt
den där taggen i mitt bröst
sen du slutade att svara
sen den dagen du försvann
falla från sin gren
där växa nya löv i vår men den trösten är klen
jag såg höstens sista löv sakta segla ner
jag sörjer än inte men gråter inte mer
Vart tog den vägen
den där klangen i min röst
då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
jag minns en tid
då den där taggen i mitt bröst
inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland
vart tog den vägen
den där klangen i mitt bröst
jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
nu finns den ständigt
den där taggen i mitt bröst
sen du slutade att svara
sen den dagen du försvann
Jag såg hösten vandra in
och jag såg sommaren gå ut
jag insåg en minut att allting har ett slut
jag såg en sekund varthän vi alla ska
vi måste alla dö
i alla ingår du och jag
Vart tog den vägen
den där klangen i min röst
då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
jag minns en tid
då den där taggen i mitt bröst
inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland
vart tog den vägen
den där klangen i mitt bröst
jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
nu finns den ständigt
den där taggen i mitt bröst
sen du slutade att svara
sen den dagen du försvann
Jag såg hösten vandra in
och jag såg sommaren gå ut
jag insåg en minut att allting har ett slut
jag såg en sekund varthän vi alla ska
vi måste alla dö
i alla ingår du och jag
Vart tog den vägen
den där klangen i min röst
då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
jag minns en tid
då den där taggen i mitt bröst
inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland
vart tog den vägen
den där klangen i mitt bröst
jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
nu finns den ständigt
den där taggen i mitt bröst
sen du slutade att svara
sen den dagen du försvann
måndag 11 januari 2010
Morgonens peptalk-mail;
''Du är den äckligaste personen jag vet! Om inte du fanns vore världen en mycket bättre plats. Hoppas du dör en lång och smärtsam död!! Jag har aldrig känt sån avsky som jag känner för dig, det ska du ha jävligt klart för dig. Manipulativa häxa!''
Tack, 'anonym'. Fint att du vågar stå för dina åsikter. Puss!
torsdag 7 januari 2010
Jag vill ut och resa. Till Frankrike vill jag. Gå på café och läsa. I solen. Och till Italien vill jag också. Och så vill jag bara krypa tillbaka ner under täcket igen. På samma gång.
Jul och nyår är över, och det tackar vi gud för. Nu ska vi bara ta oss igenom helvetes-januari också. Och hoppas på att klumpen i bröstet släpper.
Och, Irland vill jag till med. Så det så.
måndag 4 januari 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)