sommarpärlor

det är för andetagen

Det är för andetagen,
som vi möts i natten
Tryggheten i dina fingertoppar,
gör mig barnslig

Och vi smaksätter varandras kroppar,
med drömmar om en kärlek
Du smakar lika ren,
som årets första snö

Du ser på mig som om jag vore,
vacker ur alla vinklar
Och fast jag vet att det inte är sant,
tillåter jag mig tro för en stund

Tro när du smeker mina millimeter,
tro när du säger att du aldrig
Och klockan har stannat för vår skull inatt,
den ler mot våra siluetter i mörkret

Din tyngd ovanpå,
och jag kanske är jag kär
I årets första snö,
och
i väggarna som håller oss inne

vackraste Kapten

vi går numer under benämningen "herr och fru friluftsliv"

Bröllop i LasVegas-stuk eller inte, vi kan vara ganska mycket pensionärer också, Kapten och jag. Igår var vi ute i skogen ett par timmar för att testa svamplyckan. Vi hittade några stycken, och kände oss väldigt taggade på att testa idag igen. Trotsade vädergudarna i gummistövlar och regnkappor och hittade ännu mer svamp. Ja, och så tittade vi på vacker natur också, Skrôle Hie. Där har jag aldrig varit innan, så det var helt klart en upplevelse.

Glada i hågen gick vi hem och lagade middag och tände levande ljus. Och sen kom vi på det ultimata - kvällsfiske! På med gummistövlarna igen, och iväg. Tömma båten på vatten och ro ut. Många bottennapp och inte en endaste fisk senare bestämde vi oss för att cykla hemåt. Längs grusvägen som jag cyklat på i hela mitt liv låg en förbannat tät dimma, och jag som är rädd både för dimma och mörker kände mig inte alltför kaxig där på min cykel. Men vi kom hem hela och hållna och väldigt nöjda. Med eller utan fisk.

Kapten säger att han ska drömma om kantareller och gäddor inatt. Jag tycker att han kan drömma om att han får hem allting till oss så vi kan äta det på onsdag när jag slutar jobba. Drömma kan man ju alltid, liksom.


Vi såg inga späckhuggare heller, förresten. Vilken tur!

som i kärlek

som i kärlek
höll jag någons hand
kallt och hårt från en utpost
under ett hägn av gråa regn

som ett ärr
i tiden och navet
skavde jag längs kontinenter
och älskandes fria gränser

det ekar ännu
där jag trampat i lust
som en tromb över fälten
och längtans öde barrikader

jag ville tro
att jag sått i godo
så varför bär då inga frukter
mitt namn eller din arom

som i kärlek
slet en orolig vind
när jag höll någons hand
under ett hav av släckta himlar

det blåser i mitt rum

det blåser i mitt rum
av
svalor från härden
fläktar
ditt namn
på darrande ögonlock
och jag,
jag gifter mig
hastigt och lustigt
i en kyrka
mitt i öknen
till ett
grekiskt poem

det blåser i mitt rum
i ditt rum
och
hur ljuvligt
brisar förråder
slutna ögon
vet varken ungdom
ålderdom,
eller trolldom

när det drar
i tomma rum