minns att jag står bakom dig

ett leende kan ta dig så långt.
framför spegeln går vi bakåt igen.
ett undantag, en regel, så börjar leken.
jag vill stå ut.
nej, stopp det räcker.
jag vill stå ut ..

just like jesse james

Går i taket över otrevliga människor, förstår inte vad deras problem är. Blev rejält osams med Herr M.W idag, och jag är fortfarande så uppskärrad att jag skakar. Önskar att jag bara kunde sticka tillbaka och säga precis allting jag hunnit tänka från det att han tog hissen ner, till nu. Vill skrika. Varför kan man inte bara bete sig ordentligt? För att man ogillar någon behöver man inte hålla på. Speciellt inte när det handlar om våra patienter, vi är där för deras skull, och man kan prata helt normalt utan att höja rösten, och dom förstår. Faktiskt. Ingen av dom är dum i huvudet. Och när det gäller en sån jävla grej som idag, då finns det inte ens en anledning att höja rösten, överhuvudtaget. ÅÅH! Slog sönder en kopp-jävel också, i ren frustration.


Ska aldrig mer prata med den där jävla idioten.

oh god

please, give me some strength


Vet seriöst talat inte var jag ska ta vägen. Det kryper i hela kroppen på mig, och jag mår illa och blir snurrig på samma gång som jag känner mig helt lyckorusig. Kollade f.ö inte mitt schema idag på morgonen, utan steg som vanligt upp 05.30 för att hurtig landa på mitt arbete vid 06.45. Chock. Jag började inte förren 07.30. Herregud. Well, stack 45min tidigare iväg till nästa arbete & jag längtar jävligt mycket efter att min lön ska trilla in nu. Då kommer det vara värt varenda sekund. Just nu är jag mest död. Fast med sju biljoner kilo energi i alla fall.

Som sagt, vet inte var jag ska ta vägen. Ge mig lite styrka. Lite lugn. Fem veckor i detta tempot har tagit kål på mig, seriöst talat. Har gått ner fem kilo, och it's keep on going down. En vecka kvar, sen så. Då blir det lite skola på det hela med, yummie. Nejdå, jag tror jag överlever fram till nyår i alla fall, oroa er inte.


Ao. Imorgon står det 06.45 på schemat. Kan man flexa lite? Kom ju ändå tidigare idag...

dreamer

tänk på mig...

del två

Det blev inget avslut. Jag försökte undvika honom, men han haffade mig. Och allt var som vanligt igen. Vi slogs lite i köket & han tog med mig på alla oväsentliga grejer som han egentligen inte behöver ha mig med på.

Dessutom sa han att jag såg bra ut. Ha Ha Ha. Jo, men jag är ju alltid så jääääävla snygg. Inte.



Well, nu är jag i alla fall hemma från jobbet, varit igång sen 05.30 & jag är slut i benen. Lika långt pass imorgon. Dör jag inte av mitt arbete, så lova att ta livet av mig.

Herr M.W & Jag

Min personlige bodyguard och jag har kommit till ett vägskäl. Nu är det dags att antingen fördjupa relationen eller avsluta den. Har en biljon äckliga larver i magen, och jag kommer skämmas ihjäl när vi springer på varandra idag. Så är det alltid. Ena dagen är vi supertajta och nästa hälsar vi inte. Mina kinder är redan röda, och jag hatar när jag blir generad.

Efter helgens bravader är det kanske bästa att avsluta det som aldrig gick så långt.
Ja.


Så, ett avslut idag. Håll tummarna för att jag inte går sönder.

mannen i mitt liv, nr 2.

Den tjugoandra hämtar jag en liten, igen. Han är supersöt & heter Obelix.

Ih, mannen i mitt liv, nr 2. Jag svär.