måndag 6 oktober 2008

femton mil och två minuter

Natten har sin sång om vilsenhet en trappa ner
Där blinkar lamporna till komp av en maskin
Ett trött och vilset barn av trasig värld är allt jag ser
när du felfritt stampar takt till hysterin

Du blommar upp av ingens frö
i värme varm som slask och snö
Du torkar tår av ingens tröst
och lyssnar tyst till ingens röst

Du har rock'n'roll i dina bröst
Du har blues i dina lår
Du har visor i ditt hår
och poesi i dina sår

Men nu syns daggen tydlig mot din ögonfrans igen
Du vinglar bakfull hem till väggar utan svar
Ditt glamourösa hopp om lyckovärld i skymningen
blev en bitter vandring hem i singular



Och jag är så tacksam för kramar i natten, dina ord är musik i mitt hjärta.
Femton mil bort så finns du ändå nära. Tack.

fredag 3 oktober 2008

and i will always love you

Du är alldeles för bra för att vara sann.
Idag, igår & imorgon.

and i will always love you.

tisdag 30 september 2008

ytterligare ett återfall

Det kliar och svider som fan under huden, har lyckats klia upp ett antal sår på kroppen, bara för den där jävla känslan. Jag vet så väl att det inte finns något, även att det känns som det. Huden skriker & någonting tuggar i sig min blodådror. Sjukhuset nu, jag måste få något för det här. Herregud.

torsdag 11 september 2008

jag älskar min pojkvän, på riktigt

i think there's something more

Jag vet inte vad det är för fel på mig, egentligen. Jag vet bara att jag inte klarar av det här. Och att du inte står på min sida, och det gör så satans satans ont. Jag tror jag hatar dig lite ibland.


someone's gotta hurry...

måndag 1 september 2008

i tried to be alive

Det gör fruktansvärt ont att andas. Jag vill egentligen inte veta, men nu är det en tid bokad i alla fall. Nu får jag domen. Fan fan fan.