Dina händer blir fjädrar
längs mitt ryggslut
och
jag
älskar
sättet du tar på mig

Och
jag
älskar
sättet du tränger in i mig

för i samma sekund vet jag
att det finns åtminstone något med mig
som du inte säger nej till

Och jag hatar mig själv
för jag har lovat att inte bli
ledsen något mer

Och en sak är säker
det enda som inte kan bli större nu
är tomheten
i
mitt
hjärta

det finns inga räddande händer

Du målande hela jävla världskartan
på min kropp

med din tunga

och det gör ont i hjärtat
där du bor

bara så du vet

att om det blir trist
eller är svårt
att måla utan staffli


så kan du alltid ringa.

Marley, min Marley

''jag tror jag gör det till mitt nyårslöfte att jag under 2009 ska bilda familj med dig, så jag har nån att vara med nästa jul/nyår =)=) för du är fortfarande det närmsta kvinnan i mitt liv jag mött. när vi träffades i eksjö, så tänkte jag flera gånger att "det kanske är hon som ÄR kvinnan i mitt liv" och för en gångs skull blev jag inte livrädd av tanken =)=) utan det kändes rätt bra att ha en skitsnygg, glad, halvthailändska som kvinnan i sitt liv. sen drog jag det längre och tänkte: undrar hurdana barn vi skulle få haha!!''

Kom, så gifter vi oss!

förresten

Imorgon firar vi om nyår, jag och JP. Då ska vi hångla på motorhuven till den rostiga BMWn för att baksätet är trångt och vi är långa. Så det så.

det är ett nytt år nu

Och i hemlighet stiftade jag ett nyårslöfte inatt. Eller, imorse för att vara ärlig - inatt var jag inte vid mina sinnes, så det gick inte. Gårdagen var som alltid. Man super, bråkar, gråter och däckar. Varenda jävla år. Jag blir så trött. Önskar jag hade stannat i Lysekil så hade gårdagen hänt annorlunda, vilket hade varit ganska... Kanon, faktiskt.

Nu sitter jag och pratar med min Marley, aka Erik Vilde. Jag ska åka till honom, i Västerås. Det är bra skit. Jag saknar natten på hotellet tillsammans med honom, haha. Min lilla lilla Marley... Snart är hans ungdom slut med, han fyller trettio om några månader och då tycker han inte att man kan ''ragga på skitsöta groupies'', så vi planerar vårat bröllop nu. Toppen.


Jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig. Jag ska aldrig mer i hela mitt liv tycka om någon. Det är ett löfte.

jag kunde inte sagt det bättre, på långa vägar

Nu sitter man här. Bakfyllan kommer krypandes och det nya året är här.
Så mycket blev det med det nyårsfirandet... Som jag sa, ensam bland folk. Det känns så.
2009 känns inte annorlunda än så länge. Ingen har friat till mig, inga mirakel har skett i tredje världen och inga stjärnor har fötts för mänsklighetens skull.
Men mirakel är överskattade, bröllop slutar oftast med skilsmässa och hela Sveriges stadsbudget skulle räcka för att ge mat åt alla behövande.

Vi lever i en pissig värld. Och vi är alla ensamma i slutändan.

Jag hatar mig själv för att jag skriver detta, men det ger mig i alla fall någon slags sinnesfrid.
Snart har vi dansat färdigt i nyårsnatten, och väntan på nästa års fester och upplevelser börjar. Det är väl inte alltid lätt, men oftast nödvändig att se sig själv i spegeln och ifrågasätta vad det är man ser.

Det man ser ljuger.

Man bygger sin värld genom andra, och andra genom en själv. Se bara till att inte bygga för högt, och att använda en bra grund.

Hoppas 2009 blir ett vackert år, för dig, och för mig.
Ta hand om dig.