Jag vill inte vara ensam längre nu, det suger. Big time.

lilla Saga

Nu är jag äntligen Gudmor till lilla Saga. Åh, längtar så efter att få se henne, hon kan ju inte vara annat än perfekt...


Lilla lilla Saga...

Det här har varit den mest händelserika dagen, någonsin, känns det som. Skulle träffa Karamell, vi tog en promenad, campingen fram och tillbaka, och sen en fika på Princess. Där gick vattnet. Helt oväntat. Det blev stök att få hem henne, få hem J, hitta bilen, köra till förlossning. J och jag gick och skakade, om vi var så nervösa vill jag inte ens veta hur nervös hon var. Nu blir jag gudmor lite tidigare än beräknat, har inte hört något än, men mina fjärilar i magen vill inte vila...


I övrigt går det. Det är inte lika ledsamt längre, även om jag fortfarande tänker på det.. Antar att livet måste gå vidare, trist bara att jag råkar försumma de som betyder mest för mig när jag mår sådär... Kan ju inte vara alla till lags heller, i och för sig. Men det är trist. Det är ju inte jag egentligen...

jag älskar när du säger att du älskar mig, det vet du.

ont gör det också, så in i helvete

Jag skäms nog. Alla andra kan, men inte jag. Jag vet inte vad jag gjorde för fel, men jag skäms. Det finns ingen att prata med och jag skulle verkligen behöva det just nu. Jag kräver nog för mycket av världen, men.. Fan, jag orkar inte.

Alla andra går det så bra för, jag fick inte ens chansen att välja. Åt helvete.

Om man blundar tillräckligt länge, försvinner världen utanför då?

för dig, för alltid

för omkring sex år sen var jag en törstande tonårsflicka
precis som alla andra,
som spanade på dig bakom kassan i godisbutiken

för omkring sex år sen var jag helt säker på att
du aldrig skulle se mig
att du inte ens skulle se åt mitt håll, för det vore mer än otroligt


men


för snart fem år sen såg du mig ändå
mitt ibland alla människor
mitt i natten
eller, åtminstone var det kväll och ganska mörkt


och


jag frös ju egentligen inte men ändå lånade jag din jacka
hela kvällen, fram till natten när du följde mig hem
och sen var det bara vi
det var liksom självklart, det skulle nog vara så

jag var femton år och förblindad av dig
jag älskade dig högre än någonting
men jag var femton

för omkring två år sen pratade vi inte ens längre
för vi gick båda vidare
och vidare tillsammans fanns liksom inte

jag var sjutton och kunde inte ha ett förhållande längre
för ingenting i världen kändes så bra som det hade gjort med dig

nu är jag tjugo
och du är tillbaka

jag är lika förblindad som jag var när jag var femton
och idag bor vi tillsammans
vi delar livet igen, vi delar allt

kan man träffa sitt livs kärlek när man är femton år?