Ikväll saknar jag igen
det där jag aldrig riktigt haft
Jag saknar dig.
Jag skulle inte kalla det kärlek
men kanske tillgivenhet
en slags ömhet vi delade de där nätterna
Du skulle så gärna få vara här
trassla mitt hår
och fläta samman dina fingrar
med mina,
föra dina monologer
jag lovar att inte avbryta
.. jag vill bara ha dig här.
Lite närmre, lite långsammare
Jag saknar din doft i min huvudkudde
och din blick i dunklet
och jag saknar din puls och dina andetag
Jag saknar hur du rör dig
och jag kan knappt förnimma din kontur längre
men det går om jag verkligen försöker.
Jag saknar dig,
om och om igen.
Jag saknar hur mina fingrar frös till is
den där kvällen vi drack vin på skolgården
och jag saknar hur fumlig jag kände mig med dig,
för att jag ville vara speciell
Jag trevade och kände och andades försök hela nätterna,
för att det skulle bli rätt.
- men jag var visst ganska obetydlig, inte sant?
Jag saknar hur du ser ut när du tänker
och jag saknar att inte förstå
och att inte ens kunna försöka,
du var inte en sån som jag kunde läsa som en öppen bok,
du var en sån som gjorde att jag inte kunde läsa alls.
och
Du får mitt hjärta att brista, bara genom att andas.
