måndag

visa mig en månad i en
ask så ska jag bli tyst
tills jag blir blå

visa mig en frodig rättvisa med
hård trygg bark, djupa rötter och
varma blad så ska jag hänge mig åt tro,
trevnad och tillbedjan av människans
fagra luftslott.

stoppa ett stycke
framtid i min ficka och jag ska glömma
allt det konkreta och blint låta tomma
tankebegrepp blända min själ.


Kvällens soundtrack.

vitt

Det är en grym färg, vitt. Ja, det är ju tydligen inte ens en färg har jag hört, utan summan av alla färger. Det kändes som om det vita åt upp all färg i vårt hus. Allt solsken och all värme. Som om det glupskt slukade allt det som varit ljust och varmt. Tills det blev såhär.

killing time

den du ville ha

ibland ser jag dig genom folkvimlet
det är inte du
men du har allt det
jag aldrig fick ta del av

jag är densamma
skriver ord i min telefon
kanske lugnare fast
det stormar mer

det var länge sedan jag skrev
det känns i mina händer
de har inget sätt
att längre greppa orden

ibland ser jag dig genom folkvimlet
det är inte du

och den du ville ha
det var aldrig jag

min prinsessa

det som finns kvar

det är juni och
landgränser har flyttats förr
det handlar bara om tid och
hur man väljer att se på saker

det är juni och du säger
saknad är bara ett begrepp
men jag känner det
som en avgrund mellan mina revben

du tror livet
är en kamp för ett par varma händer
älskling livet
är det som sprakar
det som dröjer kvar
efter du lämnat

december spann ett monster innanför dina revben

det finns en vår
även om det är svårt att tro
det finns en vår
utan drömlösa nätter


jag håller hårt i livet
det är det enda jag har
en svindel
utan slut


det finns en vår
älskade då världen andas
där sömnlösa nätter
enbart är
en droppe av din puls
en fåra i din ögonvrå
ett slumrande minne
av vintern i din hand