lidandet är en ofrånkomlig del i att vara människa

Jag har varit så bra på att backa band och falla tillbaka och sluta se framåt och öppna sedan länge stängda dörrar. Jag har varit expert på att falla isär och plocka upp rester av drömmar som grusats. Nu har jag blivit en mästare på att blunda. Och tänka bort. Och gå snabbt. Och långsamt.

Nu har jag slutat falla sönder hela jävla tiden.

kom och andas luften jag andas

Idag får jag besök. Av en pojke från småland. Av någon som blev ett rus som blev ett minne som nu är verklig igen. Så, jag överlever nog den här helgen också, ska ni se.

promenad runt sidsjön

it's a ninja thing, you wouldn't understand

Det här är vad jag kommer se varje dag. Ungefär. Och lite fler björkar.

första dagen på resten av mitt liv

Idag åkte Kapten tillbaka till småland. Nu är jag ensam här. Det är skrämmande och hemskt och otäckt och väldigt lite skönt. Det är nu det börjar.

I lördags köpte jag den där byrån. Och lite annat som jag behövde. Ett par skor, till exempel. Fodrade. Vägrar frysa ihjäl här uppe i vinter, och insåg att om jag sladdar omkring i mina converse och min skinnjacka i norrland så kanske folk tycker att jag är mer dum i huvudet än jag egentligen är. Haha. Hemma är de liksom vana. Så att säga.

Nu ska jag fortsätta dricka kaffe, hyperventilera och känna mig hemskt ensam. En stund till i alla fall, ge mig det. Sen tar jag mig i kragen.

drakar

Igår rörde vi oss lite nere på stan, här i Sundsvall. Väldigt lite, ska tilläggas. Allt är för stort för mig och jag blir alldeles yr i huvudet. Ha. Men, i alla fall. Två viktiga noteringar gjordes;
1. Sundsvall älskar drakar. Högt och lågt! och
2. dom gillar även backar. Branta backar. Jävligt, branta backar.

Idag ska jag försöka lokalisera något slags IKEA. Behöver den där byrån.

Och förresten, för att komma in här är det värsta säkerheten. Man får först dra ett kort, och gå in genom den dörren när det klickar till. Sen går man igenom en öppen glasdörr och svänger direkt till vänster. Där slår man en kod för att komma igenom och direkt innanför får man använda sig utav en nyckel för att komma vidare. Det här kommer troligtvis börja reta gallfeber på mig inom en snar framtid, samtidigt som det är väldigt skönt, för jag slipper ligga sömnlös på natten och tänka att någon ska komma in och ta mig.

Så.

björkarnas land

Framme i norrland. Eller, okey. Inte hur långt som helst upp i norrland, but still, norrland. Sundsvall. Under den åtta timmar långa resan hann jag notera två väldigt viktiga saker.
1. Det är en jävla massa björkar här uppe och
2. Ett samhälle som heter Njutånger, vilket slog mig som det mest motsägelsefulla ortsnamnet någonsin.

Min lägenhet håller på att renoveras, så för några veckor framöver har jag nycklar till två. Ett med sovrum och kök i, och ett annat där jag får använda badrummet. Och det värsta av allt, jag har bara en garderob. EN! Det här är skandal, och för tillfället vet jag inte riktigt vart jag ska göra av alla mina kläder. Får försöka införskaffa en byrå av något slag nästa vecka. Imorgon har jag ett möte klockan tio, och sen är det helg. Nästa vecka börjar livet igen. Märkligt.

Jag är sjuttio mil hemifrån.