Höglandet.NU, 21/11

Fråga; Vilket är/var ditt favoritämne i skolan?
Nathalie Axelsson, Vetlanda - 'Pedagogiskt Ledarskap, för där fick man lära sig om olika sorters ledarskap.'

(!?)

Frugan fattar, och jag dör. Eller, snarare, VI dör. Av skratt.

take your memories, i don't need them

'Det funkar.'


Du körde precis en kniv rätt i magen på mig.
Jag orkar seriöst inte mer nu.

you'll think of me

Imorgon, nyårsnatt, bunkrar jag och Fröken upp med alkoholfri skumpa & snacks. Vi ska jobba. Gravar åt hur sorgligt våra liv är, men seriöst. Fett med pengar. Och jag får tillbringa natten med henne, så jag är nöjd.
Jobbar 21.30-08.00, och alla ni lediga typer får ha ett jävligt gott nytt år.

Speciellt du, raring. Mitt hjärta saknar dig, det värker lite ibland. Men jag överlever.



2008 ska bli så mycket ... Annorlunda... Jag ska bli annorlunda. Yep, tvåtusenåtta, jag är redo. Hit me!

viva forever

Fröken och jag skulle göra nyårs-godis i onsdags, blev tryffel. Hon tyckte tydligen att den passade bra i mitt ansikte, för hon överföll mig med sina tryffliga fingrar. Mitt hår luktade choklad och jag hade det i hela ansiktet. Kan lova att hon fick igen tusenfalt.

Tänkte på blomman, när jag stod inne på toan och försökte fixa frillan igen. Hade garvat ihjäl mig om jag kunde göra så mot dig någon gång. -ler- iso, saknar dig litegrann...

ett ljus i mörkret

Min älskling har gett mig koden till vapenskåpet, lalaa..

min allra käraste

Dedicerade Magnus Ugglas 'Pärlor åt svin' åt mig häromkvällen. Sitter och ler, är kall och skrattar högst av allihop. Känner mig så jävla superfalsk, men jag vill inte att dom ser. Tänker aldrig erkänna. Spelar oberörd och flörtar med allt som rör sig. Ett 'inte-fan-skulle-jag-väl-bry-mig'. Har sagt lite till frugan, men inte allt.
Jag är tillbaka på ruta ett igen, tillbaka i träsket & jag dränker mig själv i litervis med vin. I ruset är jag inte ensam, jag får så många vänner som i och för sig bara jag ser, men jag får vänner. För dom berättar jag allt. Behåller dom tills jag kommer hem och trillar i säng, då gråter jag ut allt för mina nyfunna vänner. Dagen därpå är de borta igen, och jag går till jobbet. Sen kommer jag hem, och allting spelas upp igen. Rus, nya vänner, ångestattacker.

Herr M.W håller bak mitt hår när jag ligger på kyrkogården och spyr. Han håller om mig när jag skakar, och han kör hem mig när jag börjar piggna till. Jag kommer vara evigt tacksam, men nu orkar jag faktiskt inte mer. Jag orkar inte hålla uppe fasaden för alla andra längre.

Carsten, du kommer få som du vill, så småningom. Jag ska bara samla mod först, sen slipper du mig för alltid.

i walk the line

Ikväll kommer frugan och hennes moder hit. Vi ska äta lille-jul-mat och spela bingolotto. Som varje år. De ska få se den lille, och vi ska öpnna paket och dricka alkoholhaltiga drycker. Som varje år. Okey, den lille är ju inte liten varje år, men förra året var den store liten och i år är den lille liten. Han är sötast i världen, förresten. Skriker så fort han inte ser mig. Spelar ingen roll om mamma tar upp honom och leker, han fortsätter tills jag kommer. IH, äntligen någon som behöver mig! Allting känns så himla mycket bättre. Idag i alla fall. Igår knäckte du mig igen. Varför ringer du? Vi har ingenting att säga varandra längre...

Och, jag håller med den som kommenterade föregående inlägg, min själ är svart. Och du, din är inte så vit din heller :) Jag vet vem du är, anonyma talare. Sitter här och skrattar åt dig.