andra våningen

Sitter och fingrar på en bok. En bok om mig. Av mig. Jag vågar knappt öppna den. Eller, jag vågar faktiskt inte öppna den. Inte idag, inte just nu. Den får flytta tillbaka längst in i garderoben där den legat så länge nu. I mörkret. I skuggan. Där får den ligga till en bättre dag, för ikväll tänker jag fortsätta att ignorera dess existens. Och ta en kopp thé. Och skriva i min nya bok. Om mitt nya liv. Det gamla får stanna i det som varit.

Nu skriver jag nya berättelser. Om nya människor, nya känslor och nya snurriga tankar. Och ler. Den här boken ska bli en lycklig bok. Vi skriver en ny saga, med en lycklig huvudroll. För det är jag. Lycklig. Rastlös, men lycklig. Skrämd och fortfarande på flykt, men lycklig. Ibland måste man lära sig leva med sig själv. Det gör jag just nu.



du vet,
jag har ändrat
mitt sätt att gå
tidigare gick jag
liksom vid sidan
av mig själv
alltid upptagen
av mina egna rörelser
alltid upptagen
av mitt eget skinn
numer går jag
inuti i mig själv
därifrån kan jag
på ett helt annat sätt
uppleva hur billie holiday
egentligen låter, därifrån
kan jag på ett helt annat sätt
se, hur allt det här blev till
ibland går jag brevid
1789 års idéer, ibland
går jag sönder
och ibland
går jag bara förbi

du vet,
jag hörde den där låten
av george benson i går
den du spelade
natten efter det stora kriget
efter maskeraden
när alla slavar var tingade
och det elektriska ljuset
i ditt rum, ersatts av stearin
och en märklig skugga
av ditt hår, minns
hur jag rullade ut
mina armeér
över, din rygg
över, din rygg

du vet,
jag doftar
annorlunda nu
säger andra saker

och du,
sedan jag lärde mig
några ord av språket
du talar, är det svårare
att berätta om det här

allt det här


men förut sov jag
som i våld

nu ligger jag stilla
ibland ligger jag kvar
och ibland, men bara
när ljuset är släckt
labyrinterna för svåra
och när drömmarna
tagit slut, ligger jag nära
den det var meningen
att jag skulle bli

förvandlingen är långsam
inte smärtsam, bara långsam

så jag går alltså
annorlunda nu

ser du det