det bottenlösa svalget
jag vet
han är inte som jag
han har inte desperationen
pulserande i sina vener
när han vänder sig om
lever jag kvar i honom
det vet han
det litar han på
men jag
ser bara skugga
blir ett med kylan
och den plats som förut höll
hans andetag
det bottenlösa omättliga inom mig
förgör allt det jag har
gör hans närvaro till ett gift
hans frånvaro en sjukdom
det bottenlösa svalget
och jag vill kunna älska
men jag vet inte hur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar