dagens citat;

So let me get this straight - Larry King is getting his 8th divorce, Elizabeth Taylor is possibly getting married for a 9th time, Britney Spears had a 55 hour marriage. Jesse James and Tiger Woods are screwing EVERYTHING, yet the idea of same-sex marriage is going to destroy the institution of marriage? Really? REALLY??

PP & öl

Har varit med Peter Pan och druckit öl på uteservering. Vi kom fram till att vi inte orkar med varandra. Vi skrattar liksom för mycket när vi umgås. Man kan få sånadär muskel, eller vad det kallas, i magen.. Om vi fortsätter, alltså. Icke bra. Men roligt hade vi. Och jag har flörtat mig in så vida pass hos personalen nu. Fantastico!

väldigt defekt, kanske

Han ligger här och sover i min bäddsoffa nu. Andas tungt och tryggt. Jag borde väcka honom snart, säga till honom att han borde gå hem. Hem till sin säng, till sitt liv, till sin flickvän. Men jag vill inte det, inte riktigt än. Hans trygga andetag ger mig lugn i själen, och han är så fin när han ligger där. Passar så bra in, liksom.
Och jag vill inte vara själv. Men han borde verkligen gå hem. Och jag borde verkligen väcka honom så han kan göra det. Jag vet hur mycket ovett han får annars. Men just nu är jag mer än lovligt egoistisk och tycker att hans flickvän som jag aldrig aldrig aldrig tänker nämna vid namn är en fjant som överhuvudtaget ser mig som ett hot. Vi har varit vänner i tusen år, nästan, och hade vi någonsin tyckt om varandra mer eller velat göra något annat än just vara vänner så hade vi haft våra chanser, om man säger så.

Så just nu skiter jag i henne, och tycker hon är allmänt dum i huvudet. Vilket jag alltid tycker, i och för sig. Men det är ju han som får betala priset. Det är han som får skäll och det är för honom jag ställer till det om jag inte väcker honom. Så jag ska väcka honom. Alldeles strax. Eller, ja. Precis efter alldeles strax, ungefär.


Han flätade mitt hår innan, målade världen på min ryggtavla, och pratade på om det där vi alltid pratar om. Trasigheten och alla våra defekter.

- Hur kan du vara singel, frågar han. Du är ju bara lite lätt defekt. Det är ju jag också, men jag har flickvän ändå, säger han

Vad svarar man på sånt? Jag är kanske inte bara lite lätt defekt. Jag är nog kanske ganska jävligt defekt. Och väldigt fel.

För alla.



Nu ska jag väcka honom. Snart. Några andetag till.

ikväll passar den bra, ja

Eller, alla kvällar kanske.

christel och samtal

- Du?
- Mmm.
- Hans doft sitter kvar i min kudde. Jag var inte beredd på det.
- Men det är fint när doften fastnar.
- Mmm. Lite kanske.
- Pratar vi framtid än?
- Nä.
- Vad vill du då?
- Just nu? Jag vill ha hans händer mot min kropp.
- Oj.
- Inte sex. Bara hans händer mot min kropp. Hud mot hud.


Liksom. Bara så.

om kvinnan i röda skor

Min vän ringde igen. Han hade sprungit på kvinnan i röda skor igen, fast den här gången var dom svarta. Skorna, alltså. Hon var lika vacker, med eller utan röda skor, tydligen.

- Jag försökte svepa henne, sa han. Men det lyckades inte.

- Fortsätt försök, sa jag. Men bli för allt i världen inte jobbig och efterhängsen! Ge bara inte upp, liksom.

- Hur ger man inte upp, utan att vara efterhängsen?

- Jag vet inte, jag är ganska dålig på det.

- Jag vet.

Sen pratade han om hur vackert Spanien var, igen. Och tyckte att nu, nu är det väl ändå dags för dig att komma hit?

- Du kan väl bara komma hit, sa han. Så kan vi gå på stranden och hålla hand och se på solnedgångar och vara lyckliga.

- Hur skulle det se ut, om hon i röda skor kom och såg det?, frågade jag

- Det förstås.. Vi får göra det i smyg. På hemliga stränder!

- Det låter som att min framtid är att vara din älskarinna, sa jag

- Ja, är inte det en alldeles perfekt och underbar framtid då?, frågade han stött.

Och jo, det är det väl förstås. Om det innefattar stränder och värme och solnedgångar och gärna en och annan drink. Då är det väl det, antar jag.

- Och han då, har du träffat honom något mer? Han som du pratade om, frågade han sen

- Ja, sa jag, han kom hit en sväng. Råkade köra fel. Cirkus fyrtio mil.

Han skrattade.

- Vi borde para ihop de där, honom och henne med de röda skorna, de verkar vara sånadär svåra typer, sa han

- Ja, så är det nog.

- Och så får vi vara älskare och älskarinna.

- Ja.

Sen konstaterade vi att man ska nog aldrig ge sig in i saker man inte klarar ut, även om man tror sig behöva en utmaning. Framförallt ska man inte utmana svårt blod. Inte om man själv har en alldeles för mörk själ.

- Kvinnan i röda skor har ett namn förresten, sa han. Vill du veta vad hon heter?

- Nej. Jag tycker det är tryggare utan namn. Då slipper man fästa sig så mycket, svarade jag

- Vi är samma, älskade, jag ville inte heller veta. Men hon sa det ändå. Nu är jag fast för alltid. Känns det som i alla fall.

- Det går över.

- Jag vet. Jag kom över dig, inte sant?

- Sant.

- Fast jag älskar dig fortfarande, du vet. Men på ett annat sätt. Ett mer moget sätt.

- Jag älskar dig också, det kommer jag alltid göra, sa jag. På mitt omogna och konstiga vis.

- Det är det jag älskar med dig. Ditt omogna och konstiga vis.

Sen sa vi adjö och vi hörs snart igen och ring när du vill och svep och bli svept. Så som vi alltid säger. Han ringer nog om ett par dagar igen, om det inte tar ett helt år. Det är antingen eller. Jag tycker om när han ringer. När han än ringer.

Okey. Lisa Olsson äger från och med nu mitt hjärta. Ta mig fan den snyggaste jag någonsin lagt mina ögon på. Herre-min-förbannade-Gud!