i rummen mellan våra andningar
la jag mina ord i ditt knä
jag ser det vilda som spränger
innanför din hud
allt det otyglade
det finns en tystnad i dina händer
och jag försöker fläta samman
och binda oss intill
somliga blir nog vackrare
när man är nära nog att se
slutet
Säg något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar