För någonstans omkring ett år sedan låg jag på ett hotellrum och drack whiskey med sargat sinne och ett hjärta som slog ikapp med mitt eget. Lärde mig nya melodier och att andas på annat vis. Satt på fönsterbrädor, rökte och var vaken hela nätter. Sov på en parkbänk på ett torg en tidig morgon.
Fortfarande när jag tänker tillbaka på de nätterna, alla ord och alla blickar, så känns det som igår. Kanske är det inte rätt att kalla det kärlek, men det kändes nästan så. Som en berusande och förtrollande förälskelse. Jag saknar nätterna, att ligga bredvid, att andas och att känna. Fortfarande kan jag undra hur det kunde ha varit, om det inte blivit som det blev. Och alltid kommer jag att vara tacksam för den vänskap som nätterna för ett år sedan gav mig. En vänskap som ligger nära hjärtat, trots numer tysta nätter och väldigt få ord.
Förälskelsen kommer nog alltid ligga här och vila, precis intill mina lungor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar