Det spelar egentligen inte så stor roll hur hårt du kämpar, i slutändan tänker jag mest på mig själv ändå. Jag må vara bryende och jag må tänka på andra mer än jag tänker på mig själv. Men någonstans måste jag väl bli viktigast ändå? Jag tror inte att jag är som du tror, jag är nog mer egocentrisk, mer egotrippad och mer jagseende än du vet. Om nätterna krestar jorden kring mig.
Jag betalar till olika fonder, jag skänker pengar till välgörenhet, jag vill rädda världen, men mest av allt vill jag nog bara rädda mig själv. Vilken egotrip.
Du är den enda som kan hjälpa mig från att drunka. Det var du som lärde mig simma, men i samma ögonblick som du försvann så glömde jag. Jag glömde hur man gjorde allt. Jag kan inte andas utan dig, och snart drunknar jag i mina egna egoscenarier. Trettioåtta veckor & tre dagar sen mitt liv blev värt att leva, tjugofem veckor & tre dagar sen det tog slut. Tretton veckor av total lycka, nu vet jag inte ens vad bra är längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar