Det går för fort. Jag hinner inte med. De senaste månaderna har jag varit vid hans sida minst en gång i veckan. jag har pendlat över fyrtio mil, en eller två, och ibland tre gånger, på en vecka. Jag ville vara där så mycket som jag bara kunde. För att visa att jag älskar. För att visa att jag bryr mig. Nu kan jag inte vara där, och då. Då kommer det. Det gör så ont i mig att han har frågat var jag är, och varför jag inte är där. För jag kan inte. Jag kan inte åka. Jag jobbar, och jag får inte in någon annan i mitt ställe. Det gör så jävla ont. Jag vill sitta ijämte och hålla handen. Jag vill berätta om vad som händer här, och jag vill se honom le. Han är så vacker, och jag älskar honom så högt. Men jag kan inte vara där. Det skär.
Morfar, överlev. Kämpa. Du måste. Jag älskar dig, och jag kommer så fort jag kan. Bara håll dig kvar. Jag lovar att jag kommer. Du får inte försvinna innan jag har fått säga hur mycket du betyder för mig, det får du inte. Stanna....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar