Jag hann. Det tackar jag för. Jag hann. Jag fick pussa dig på kinden, hålla dig i handen, och torka dig i pannan, jag hann. Och nu är du borta. Det var tufft att vaka, jag ville inte vara där, samtidigt som jag inte ville vara frånvarande. Men nu behöver du inte lida längre, älskade. Det känns mycket lättare i hjärtat nu.
Jag älskar dig, morfar. Vila i frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar