nattbrev - en nagelbitares bekännelser

Tystnaden i rummet igen
inget blod bara hud
en sten bland stenar
bara ljudet av inget ljud

om du kommer tillbaka
skall jag fånga dig i ett fjärilsnät
av vackra ord
som ett barn fångar snöflingor
med tungan...

jag gjorde allt för att bryta ytan
men vågade aldrig läsa vad du skrev
jag är rädd om mina händer
jag skar mig på ditt brev...

jag vill aldrig vakna
när mina fingrar är fjädrar längs din kropp...
jag vill aldrig vakna
när jag tyder din handstil längs min rygg...
och med min tunga längs din hals
skall jag berätta hur mycket jag behöver dig
hundratals ögonblick varje sekund
jag gjorde allt för att bryta ytan
men vågade aldrig läsa vad du skrev
jag är rädd om mina händer
jag skar mig på ditt brev...

men ibland... bättre sent än senare
när publiken är tyst och stilla
som stjärnor på en frusen aprilhimmel
förstår jag att du kanske bara var ett ansikte...
ett namn jag tog för en kärlek som redan fanns
för dina ögon är bländverk och lögner
-and the strangest twist upon your lips-
jag vill aldrig vakna så här igen...

men om vinden vill så låt den blåsa...
och vi skall vara tillsammans...

om vinden vill så låt den blåsa...
låt den ge oss vad vi tål...

och jag skall aldrig lämna dig...