''Jag vet inte var jag ska hugga nånstans, när demonerna bor i ditt bröst.''


Jag vet inte heller. Jag vet inte, jag vet inte, jag vet ingenting. Jag vet ingenting, och jag orkar ingenting och jag blir tokig på att inte ha någon energi och jag hatarhatarhatar när allting hela tiden går käpprätt åt helvete. Give me a fucking break.



Jag längtar verkligen tills M ringer, så vi kan ta en promenad och jag kan få lite lugn i själen. Jag vill vara i fjällstugan, där det är tryggt och varmt och jag kan slappna av. Jag vill inte vara den jag är, och där blir jag någon annan. Någon som kan allt, och är bra. Sån vill jag vara, hela tiden. Ringringring, nu, älskade Mumin. Jag behöver dig.