Och ett utdrag ur ''men imorgon kanske jag väljer livet''. Boken. Eller, ja. Samlingen av texter.
''Jag bara önskar att du kunde komma hit nu, låta mig falla samman i dina armar igen, sådär som du alltid lät mig förr. Man är mindre trasig tillsammans med någon, sa du, det är lättare att gå sönder i någons famn, om man nu nödvändigtvis måste gå sönder. Och jag svarade aldrig, bara grät, och snorade ner din vita t-shirt med kaffefläcken på som inte går bort i tvätten. Har du slängt den nu? Som du sa att du skulle. Åt helvete ska jag slänga den, skrek du samtidigt som du slet av den. Där ute på slätten du vet, full var du. På vin, och mig, viskade du i min nacke. Vad jag skrattade då. Samtidigt som jag grät.
Men inte slängde du den då heller, så jag tvivlar nog på att du slängt den nu. Den är trots allt en del av dig, så jag hoppas inte att du gjort det. Även om kaffefläcken ser äcklig ut, och även om den aldrig kommer gå bort.
Den är lite som du. Fast minus äcklig. Du går aldrig bort.''
Ja. Det var en del, i alla fall. Av allt som är till Dig. Jag kommer aldrigaldrigaldrig att glömma Dig. Du går aldrig bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar