Och i framtiden ska jag kunna handla pålägg till brödet jag köpt.

Efter att jag flyttade norrut så märkte jag saker med mitt eget beteende som jag inte märkt av så himla mycket tidigare. Jag har alltid varit medveten, men aldrig riktigt behövt lära mig att hantera det. Jag har haft den otroliga turen/oturen att min kära mor sopat banan för mig, vad det än har handlat om. Men, här uppe finns inte mamma i närheten hela tiden, och jag är så illa tvungen att ta itu med saker själv. Jag har till exempel lärt mig att åka rulltrappa. Det är en sån grej som jag bara klarat av ifall någon, helst mamma, stått framför alternativt bakom mig, beroende på åt vilket håll man åkt. Bara en sån sak, liksom. Jag är tjugotvå år gammal, och jag har precis lärt mig att åka rulltrappa ensam. Jag är ganska stolt över mig själv. Jag har även fått lära mig att gå i butiker själv, handla kläder och sådär. Jag drar mig fortfarande för det, men jag klarar det om det verkligen krisar.

Det som är värst, och som jag fortfarande inte riktigt klarar av är ju såklart matbiten. Det är fruktansvärt jobbigt varje gång jag inser att jag måste ta mig till en matbutik för att handla. Det är ångest och illamående och oro och krypningar i kroppen. Det var så in i helvete mycket smidigare när mamma handlade åt mig. Jag är alltså tjugotvå år och kan inte handla min egen mat. Det är skrattretande, jag vet, men... Det är bara så. Jag brukade inte fundera på det tidigare, utan allt såntdär skötte sig självt liksom (nåja, men hjälp av mamma. Och med hjälp av Kapten, på den tiden då det begav sig). När jag bara hade bott här ett litet tag hade jag turen att hitta Kocken. Himla bra grej. Men det har blivit så väldigt påtagligt vilka störningar jag har, sen jag träffade honom. Han är nog den enda som egentligen någonsin ifrågasatt mig och mitt beteende kring mat. Jag är inte van vid det. Jag tycker definitivt inte om det. Men jag antar att det är ganska nyttigt.

Så nu, nu ska jag ta tag i det där. Jag har gett mig fan på att jag ska fixa det. Jag måste sluta noja över allt, och jag måste sluta dela in olika varor i "okej" och "inte okej"-grupper. Under en period i mitt liv var det enda jag kunde handla keso och tomater. Just nu är jag inne på lax och broccoli. Mjölk går också. Idag tänker jag handla purjolök och soyafärs. Nu ska jag lära mig hantera det. Jag är inte sjuk, men en gång matstörd alltid matstörd. Innan jag fyller tjugotre ska jag kunna köpa sånadär saker som alla andra kan köpa. Okej, inte riktigt. Godis och sånt får vänta. Men jag ska lära mig att handla annat. Jag börjar med purjo, och nästa år kanske jag kan köpa gurka. Eller oliver. Jag längtar så mycket efter att kunna köpa oliver!