lack mot finger
som hett klibbar samman
stryker över läpp;
stämplar kattsilhuett på det tysta röda.
far ut, far som stum snö
vägen har alltid vind från väster
hår blir trasslig änglaimitation
himlen längtar Aurora
att pryda, färg och glans.
snören bruna, hud så vit
du knöt ihop mig en natt i december
hör hur träden fäller sina drömmar
svär över ljuset från Orion.
själv skottar jag undan drivor av förr
plöjer en fåra
för återstående
och nynnar vaggvisor för mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar