flickan som gud glömde

Okey. Som vi redan konstaterat sedan innan är min intelligensnivå relativt låg. Både här och här visar jag prov på det. Idag hände det igen.

Jag skulle tvätta. Till historien hör att jag är livrädd för tvättstugan. Eller, den är ganska lugn, men källaren. Gah. Jag hatar den. Varenda gång jag ska gå ner där kör jag nyckelknippan i handen så att nycklarna spretar ut mellan fingrarna, ifall det skulle komma någon och överfalla mig, så jag liksom kan göra gärningsmannen lite skada. Kan vara bra om jag behöver peka ut honom efter överfallet, liksom. "Ja.. Det är nog han med ett återstående öga och en jävla massa ärr i fejjan. Mh, jag är hundra procent säker på att det är han." Typ.

Anyway, idag när jag kom ner var det redan tvätt i maskinerna, men de var färdigtvättade. Lat som jag är orkar jag inte släpa upp min egen tvätt till lägenheten igen, utan tänker att "äsch, vafan, jag hänger upp tvätten istället, så jag kan köra mina maskiner". Och så blir det. Jag hänger upp min mansgrannes tvätt (det var en man, det var kalsonger i tvätten) och sen slänger jag in min egen. Kommer på att det är bra att skriva en liten lapp om att jag hängt upp hans tvätt och att jag hoppas att det var okey för honom liksom. Jag menar, hade någon okänd hängt min tvätt hade jag förmodligen behövt tvätta om allt, jag menar, det kan ju vara vilket äckel som helst. Jag som inte ens kan köpa varor i affären om de står längst fram på hyllorna "för att jag vill inte ha det någon har tittat på". Ja, ni ser. Well, jag skriver en lapp och när jag nästan är färdig hör jag fotsteg i korridoren. Pulsen ökar och jag undertecknar jävligt fort för att sedan fly. Vart flyr man? Inte ut till MONSTRET som förmodligen går där ute i alla fall. Nej, in i torkrummet, såklart. Det finns ingen lampa där heller, bör tilläggas. Jag hinner in innan personen i fråga kommer in i tvättstugan och när jag står där inne i becksvartet inser jag att fan, det är ju inte så jävla smart. Jag har precis skrivit en lapp om att jag hängt upp hans kläder här inne. Han lär ju komma.

Och javisst, som på beställning kommer han in i torkrummet. Vad gör jag? Jag står där inne, med nyckelknippan som tidigare beskrivits, och tänker att jag ska säga något för att inte skrämma livet ur pojkstackaren, och det som kommer ur min mun är "AKTA!" varpå han (såklart) blir skiträdd och typ snurrar femhundra varv runt och tänker sopa till mig, nyckelknippan i högsta hugg och lite karatemoves och sedan springer jag. Allt vad jag kan.


Han måste tro att jag är ett psyko nu. På riktigt. Men vad fan gör man? Nu vågar inte jag gå ner och hämta min tvätt ju. Hallå. Hjälp.