Kanske kan man tycka att jag är ensam
när jag ensam kommer hem
till en ensam lägenhet
och möts av ingenting
när jag sätter mig ner
och knäpper några toner
på en gitarr som någon lämnat
i ett soffhörn
Kanske kan man tycka att jag är ensam
när jag med stora kängor
sparkar mig genom löven
som just nu ingen annan
ser
på en frostnupen lunchpromenad
ingen annan delar
Ingen post
inte ens ett telefonnummer, längre
och insynen som stirrar på mig
från min nya gata
är väl väl gömd
bakom en rullgardin
Kanske är det ingen annan än jag som hör
regnet bli till trummor
om nätterna
rören som rabblar - ramsor
eller luften som förvandlas
när jag vaknar
men
jag är här nu
Jag är nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar