en värkande höft & lakritsfobi, dagen till ära.

Fröken Å kom hit igår, planen var att gå ut och styra upp det på hotellet då det enbart är studenter ute nu. Vi drack cider & lite smågroggar, pratade och hade allmänt trevligt. Lina kom förbi, skulle förfesta med oss, tillsammans med en flaska lakritsshot. Det är farligt. Vi shottade, gick till hotellet, körde ''varannan-drink'' och var bäst i test. Någon dum idiot hällde ut sin drink på golvet under mina skor, varpå dom blir glashala & jag faller ifrån en barstol & med för mycket alkoholhaltiga drycker i blodet föll jag pladask. Ingen reaktionsförmåga, what so ever. Det kändes inte då, men upp kom jag minsann inte. Fröken Å skrattade i ungefär ett halvår innan hon insåg att jag med ostadiga ben och is-skor inte kommer upp ifrån golvet. Hon hjälpte mig, till slut. Jag skämdes lite halvt ihjäl och vi gick och satte oss i trappen till tredje våningen. Vi skrattade till magen krampade & sedan begav vi oss iväg mot kvällens största mål: Grillen. Mina skor dödade mina hälar så de åkte i väskan och vi fick skjuts två kvarter av några som tydligen kände mig (alla känner apan, apan känner ingen) för att de tyckte synd om mig som fick gå barfota. Vi handlade baconburgare och gick hemåt för att äta. Somnade, vaknade, hade dödligt ont i högra sidan på grund av mitt stilfulla fall mot stadshotellet fina stengolv, åt bakismat & tog bilen till Höreda för att titta på hus. Åkte till campingen och skulle köpa glass där jag gjorde det fatala misstaget att köpa en bägare med lakritsglass. Det vände sig omedelbart i magen & jag insåg att det är sjukt dålig planering att dricka lakritsshot & dagen efter tro att det går ner lakritsglass.


Phu.


Nu blir det bakfyllemys i soffan tillsammans med lillsnutta och så ska jag redan nu börja längta till nästa helg, wiho. Då blir det Rockabilly i Pilabo med fina fröken fräken. N. A. J. S.

min framtid, tydligen, haha

Du hade läst lite litteraturvetenskap och sedan utbildat dig till bibliotekarie, mest för att bli av med studieskulden. Du arbetade på ett skolbibliotek på landet. En kväll hittade du en tunn liten skrift som du inte tidigare sett. Du undrade om den ens kom från ditt bibliotek, eller om någon lämnat den där. Skriftens namn var "I". Du läste den, motvilligt fascinerad. Författaren, tydligt inspirerad av Nietzsche, pläderade för den totala egoismen och den fria viljan som grund för all revolution. "Individen är skyldig att hävda sina behov, i alla stunder, som om det gällde livet, eftersom det gäller livet. Döden är bara en definitionsfråga." stod det, bland annat. Även fast du ville kunde du inte släppa tankarna på boken. Du kände dig inte sedd på jobbet, inte uppskattad av skoleleverna, och du var tillsammans med en man som alltid kom för tidigt, år efter år. Du skaffade dig en hjärn-försäkring och började planera. Tidigt en måndagsmorgon kapade du en månraket och styrde den mot Eiffeltornet. Varför vet vi inte. Och nu är du död. Men det är som sagt mest en definitionsfråga.

Det är tomhet & tystnad här borta. Alla sover. R skrämde halvt ihjäl mig för en halvtimme sen, så jag skakar fortfarande. Vill hem och mysa ner mig tillsammans med J och lillfis.


Snart.. Bara några timmar kvar.

Jag glömde bort att jag fanns lite. Jag slutade vara bitter på världen och blev istället ledsen på livet. Det finns lite nytt nu, för den intresserade. Det finns alltid något nytt, och nu minns jag att jag finns igen.


Världen är ganska behaglig ändå, mer behaglig än en icke-värld. Men det fattas ord. Många ord. Någon dag hittar jag dom igen, det vet jag, och jag vet att det kommer vara lyckliga ord. Många ord. Egentligen är nog livet också rätt behagligt, jag är nog bara bitter på allt, och tar inte till vara på vad jag har. Jag får såna perioder. Jag får ha såna perioder. Om bara J står ut, och det hoppas jag att han gör.

''Det är en grym färg, vitt. Ja, det är ju tydligen inte ens en färg har jag hört, utan summan av alla färger. Det kändes som om det vita åt upp all färg i vårt hus. Allt solsken och all värme. Som om det glupskt slukade allt det som varit ljust och varmt. Tills det blev såhär.''

Har målat om mitt kök nu, svart fondvägg och resten vitt. Det känns helt underbart. Går in, tittar, går ut, går in igen.. Är så stolt, för jag har ju faktiskt gjort allting själv, varenda penseldrag, och varje spackling, tejpning, allt. Pure happiness.

Sötsnutt har också skött sig finfint under tiden jag har målat, bara en enda gång höll hon på att drunkna i en av färgburkarna, haha..

Och, just det, hon fick en ny fin tröja med. Miih, sötkatt.

konsum-shopping är bra för själen

Satt här innan och kände mig som ... Ja, jag vet inte vad, var så uttråkad & kände mig så övergiven. Sambon jobbade, det vill säga, satt i andra änden av rummet och spelade poker, vilket innebär att jag inte får störa honom. Det suger att vara två här hemma, tre med katten, men ändå inte ha någon att prata med.. Fick ett smärre sammanbrott och lipade en skvätt, ville att världen skulle gå under & jag med den, eftersom alla, ALLA, hade något att göra utom jag. Då tog söt-sambo mig under armen och ner till den enda affären i stan som var öppen, konsum, så jag fick handla. Köpte ljus, och nya fina ljusstakar, en stekspade, nya underlägg till bordet & lite allt möjligt. Helt plötsligt känns världen ljusare & nu sitter jag med ett leende på läpparna. Det är bra för själen med shopping. Jag blir lycklig. Löjligt lycklig.


Det är väl tur att det inte behövs för mycket, haha.