Jag glömde bort att jag fanns lite. Jag slutade vara bitter på världen och blev istället ledsen på livet. Det finns lite nytt nu, för den intresserade. Det finns alltid något nytt, och nu minns jag att jag finns igen.


Världen är ganska behaglig ändå, mer behaglig än en icke-värld. Men det fattas ord. Många ord. Någon dag hittar jag dom igen, det vet jag, och jag vet att det kommer vara lyckliga ord. Många ord. Egentligen är nog livet också rätt behagligt, jag är nog bara bitter på allt, och tar inte till vara på vad jag har. Jag får såna perioder. Jag får ha såna perioder. Om bara J står ut, och det hoppas jag att han gör.