And still, du styr min värld med järnhand trots din frånvaro. Saknar dig, ibland så mycket att det är svårt att andas. Men jag klarar mig. Det gör jag alltid. Vill bara att du ska veta att det inte går en enda dag utan att jag tänker på dig. 16 veckor och tre dagar sen idag. Det är fortfarande svårt att gå upp på morgonen, och veta att du inte kommer ringa. Inte skicka något sms. Sexton veckor. Känns som en evighet.
För sexton veckor & tre dagar sen körde jag express hem till dig för att sova i dina armar. Allting var bra. Vad var det som gick så fel? För exakt sexton veckor sen tog du adjö, för tre dagar efter den natten var jag ett minne blott. Du finns alltid i mina tankar. I varenda rörelse finns du. Du var mitt allt. Jag saknar sommaren som vi var, och jag ältar & ältar hela kvällarna. Läser mina dagboksanteckningar om och om igen. Försöker återskapa känslan du gav mig, i ord. För mig kommer du alltid vara blundande ögon, blommor i hjärtat och brinnande fingertoppar. För älskling, du fick mig att känna det ingen annan någonsin lyckats med.
Och jag kommer alltid älska dig, no matter what. Du var mannen i mitt liv.
1 kommentar:
Skicka en kommentar