Ikväll saknar jag igen

det där jag aldrig riktigt haft

Jag saknar dig.

Jag skulle inte kalla det kärlek

men kanske tillgivenhet

en slags ömhet vi delade de där nätterna

Du skulle så gärna få vara här

trassla mitt hår

och fläta samman dina fingrar

med mina,

föra dina monologer

jag lovar att inte avbryta

.. jag vill bara ha dig här.

Lite närmre, lite långsammare

Jag saknar din doft i min huvudkudde

och din blick i dunklet

och jag saknar din puls och dina andetag

Jag saknar hur du rör dig

och jag kan knappt förnimma din kontur längre

men det går om jag verkligen försöker.

Jag saknar dig,

om och om igen.

Jag saknar hur mina fingrar frös till is

den där kvällen vi drack vin på skolgården

och jag saknar hur fumlig jag kände mig med dig,

för att jag ville vara speciell

Jag trevade och kände och andades försök hela nätterna,

för att det skulle bli rätt.

- men jag var visst ganska obetydlig, inte sant?

Jag saknar hur du ser ut när du tänker

och jag saknar att inte förstå

och att inte ens kunna försöka,

du var inte en sån som jag kunde läsa som en öppen bok,

du var en sån som gjorde att jag inte kunde läsa alls.

och

Du får mitt hjärta att brista, bara genom att andas.