Minns du hur vi brukade

vakna bredvid varandra

och lukta sött av alkohol

från dagen innan

och smaka beskt av cigaretter

ifrån natten vi jagat bort?

I vinångor brukade vi

samtala om världens alla fel

och mänsklighetens alla brister

och så rökte vi

Alltid för mycket

alltid för sent

alltid för fort

Och mitt hår stod åt alla håll

de mornar vi vaknade i

varandras famn

Och dina vita väggar

viskade om nattens

bravader

Och dina vita väggar

visste mer om oss

än vi själva

Och tids nog kändes det

som om att det vita åt upp

oss inifrån

Tills det blev såhär.