min pojk är sjöman
och stoltare
kunde ingen vara
vackraste
trots djupare veck,
anletets skattgömmor
och stickade,
varma ullmössor
på många
trasiga kvinnors
krokar
Så
älskas han
för sin enkelhet,
av salta sprickor i underläppen
och
brustna blodkärl
i blicken
På så sätt
är min pojk sjöman
att han
gifte sig med en vindpust,
för sin gemena ensamhet
på stora böljan blå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar