Finns inte ord för tomheten inom mig.
Du fattas mig, älskling. Ingen är bättre för mig än du,
och jag är så jävla trött på att vi ändå är så fel.
Försvinner ner i ordlösheten igen,
finns inget som kan förklara hur det känns.
Jag hatar hur jävla hopplöst det blir utan dig,
men jag är ändå inte redo att förlåta.
Jag är ändå inte redo att försöka igen.
Det gör så ont varje gång, raring.
Och jag vet inte om det är utan eller med dig
som smärtan är som värst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar