måndag 17 december 2007

someone, please kill me

Låg i fosterställning hela natten, skakade. Grät. Hyperventilerade.
Det värsta är ändå att jag lät mig luras.
Hur kunde jag tro att jag var annorlunda.
Hur kunde jag tro att du menade allt du sa.
Och hur kan du säga sånt fortfarande.
Okey, din plan lyckades. Du krossade mig. Okey.
Kasta hit en limtub nu, är du snäll, så jag kan limma ihop mina skärvor.
Och nej tack, jag behöver inte din hjälp, du har gjort tillräckligt.
Ska försöka ta mig ur det här, med hedern i behåll, för en gångs skull.

My mind is just where you are, you are, you are
And I'm tired of going that far
My heart beats so fast, so fast, so fast
Please slow it down so it will last
My dreams always always always confuse
They are to no use
I'm going, going, going nowhere
not until you're here
My life is giving, giving, giving back to me
all reasons to be
My love is so hard, so hard, so hard to feel
and it won't ever leave

Inga kommentarer: