måndag 31 december 2007

Höglandet.NU, 21/11

Fråga; Vilket är/var ditt favoritämne i skolan?
Nathalie Axelsson, Vetlanda - 'Pedagogiskt Ledarskap, för där fick man lära sig om olika sorters ledarskap.'

(!?)

Frugan fattar, och jag dör. Eller, snarare, VI dör. Av skratt.

söndag 30 december 2007

take your memories, i don't need them

'Det funkar.'


Du körde precis en kniv rätt i magen på mig.
Jag orkar seriöst inte mer nu.

you'll think of me

Imorgon, nyårsnatt, bunkrar jag och Fröken upp med alkoholfri skumpa & snacks. Vi ska jobba. Gravar åt hur sorgligt våra liv är, men seriöst. Fett med pengar. Och jag får tillbringa natten med henne, så jag är nöjd.
Jobbar 21.30-08.00, och alla ni lediga typer får ha ett jävligt gott nytt år.

Speciellt du, raring. Mitt hjärta saknar dig, det värker lite ibland. Men jag överlever.



2008 ska bli så mycket ... Annorlunda... Jag ska bli annorlunda. Yep, tvåtusenåtta, jag är redo. Hit me!

lördag 29 december 2007

viva forever

Fröken och jag skulle göra nyårs-godis i onsdags, blev tryffel. Hon tyckte tydligen att den passade bra i mitt ansikte, för hon överföll mig med sina tryffliga fingrar. Mitt hår luktade choklad och jag hade det i hela ansiktet. Kan lova att hon fick igen tusenfalt.

Tänkte på blomman, när jag stod inne på toan och försökte fixa frillan igen. Hade garvat ihjäl mig om jag kunde göra så mot dig någon gång. -ler- iso, saknar dig litegrann...

tisdag 25 december 2007

ett ljus i mörkret

Min älskling har gett mig koden till vapenskåpet, lalaa..

min allra käraste

Dedicerade Magnus Ugglas 'Pärlor åt svin' åt mig häromkvällen. Sitter och ler, är kall och skrattar högst av allihop. Känner mig så jävla superfalsk, men jag vill inte att dom ser. Tänker aldrig erkänna. Spelar oberörd och flörtar med allt som rör sig. Ett 'inte-fan-skulle-jag-väl-bry-mig'. Har sagt lite till frugan, men inte allt.
Jag är tillbaka på ruta ett igen, tillbaka i träsket & jag dränker mig själv i litervis med vin. I ruset är jag inte ensam, jag får så många vänner som i och för sig bara jag ser, men jag får vänner. För dom berättar jag allt. Behåller dom tills jag kommer hem och trillar i säng, då gråter jag ut allt för mina nyfunna vänner. Dagen därpå är de borta igen, och jag går till jobbet. Sen kommer jag hem, och allting spelas upp igen. Rus, nya vänner, ångestattacker.

Herr M.W håller bak mitt hår när jag ligger på kyrkogården och spyr. Han håller om mig när jag skakar, och han kör hem mig när jag börjar piggna till. Jag kommer vara evigt tacksam, men nu orkar jag faktiskt inte mer. Jag orkar inte hålla uppe fasaden för alla andra längre.

Carsten, du kommer få som du vill, så småningom. Jag ska bara samla mod först, sen slipper du mig för alltid.

söndag 23 december 2007

i walk the line

Ikväll kommer frugan och hennes moder hit. Vi ska äta lille-jul-mat och spela bingolotto. Som varje år. De ska få se den lille, och vi ska öpnna paket och dricka alkoholhaltiga drycker. Som varje år. Okey, den lille är ju inte liten varje år, men förra året var den store liten och i år är den lille liten. Han är sötast i världen, förresten. Skriker så fort han inte ser mig. Spelar ingen roll om mamma tar upp honom och leker, han fortsätter tills jag kommer. IH, äntligen någon som behöver mig! Allting känns så himla mycket bättre. Idag i alla fall. Igår knäckte du mig igen. Varför ringer du? Vi har ingenting att säga varandra längre...

Och, jag håller med den som kommenterade föregående inlägg, min själ är svart. Och du, din är inte så vit din heller :) Jag vet vem du är, anonyma talare. Sitter här och skrattar åt dig.

fredag 21 december 2007

mine

Underbar natt hos Fröken. Tittade på Spice Girls som planerat, och sen hade vi L Word-maraton. Den kvinnan är så sjukt jävla bra, helt seriöst. Utan henne vore jag tommare än någonsin.

Fast folk påpekar att jag blivit ett skal. Att jag är tom. Konstigt då, nej. Jag står här med lögner upp i halsen och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Du gör mig så jävla illa. Fattar inte att jag ändå går på det, gång på gång på jävla gång.


suck it, beautiful.

torsdag 20 december 2007

för övrigt

Ett riktigt riktigt stort GRATTiS till Herr R, som snart ska bli pappa.
Är så stolt över dig, raring. Du kommer bli världsbäst :)

jag drar till Fröken, tänker stanna

Spice Girls på tv4 ikväll, 20.00. Lätt att jag och Fröken sitter bänkade. Vi har planerat i veckor nu, hah. Okey, någon vecka. Ska baka pizza också, tacos var för avancerat (?) eller bara allmänt tråkigt nu, det blir alltid tacos. So, hemlagad pizza & sova på soffan blir min torsdag. Tänker inte gå till skolan imorgon heller, har inte varit på åtta veckor nu, känner mig mindre taggad att börja gå.

Fick ett till jobberbjudande igår, ih. Tyvärr var jag tvungen att tacka nej :/ Mina vik jag har nu är ju sånt som går ut tills jag hade tänkt mig flytta, men det här var inget vik. Det var ett på riktigt fast jobb. Åh. Jag vill så gärna, det var en underbar person jag skulle jobbat ihop med då, men.. Jag kan ju inte bara lämna honom till någon annan när jag känner för att dra. Doesn't work that way, sjuka människor måste ha en trygghet.


My mind is just where you are, you are, you are
And I'm tired of going that far

tisdag 18 december 2007

och jag kan fortfarande känna dina händer

Du säger att det var bra för mig att träffa dig. Att det var bra för mig att byta alkohol & droger mot dig. Att även om det inte är vi längre, så var det nyttigt för mig. Jag är inte så säker på det. Nu vaknar jag upp till en verklighet som med knuten näve slår mig rätt i magen så fort jag öppnar ögonen. Jag bytte mitt rosa skimmer mot det, för att få vara med dig. Utan dig vet jag inte riktigt om det är värt det. Hellre vaknar jag inte upp alls. Eller, helst kanske man ska säga.
Helst vaknar jag inte upp alls, när jag inte längre har dig.


och jag kan fortfarande känna dina händer längst mitt ryggslut.

måndag 17 december 2007

<3

jag vill inte tro att vi fann varandra för att skiljas
för på något sätt känns allt så meningslöst
isåfall hade jag aldrig velat älska dig.

för jag vet bara inte hur jag ska leva
när vi lever isär.

someone, please kill me

Låg i fosterställning hela natten, skakade. Grät. Hyperventilerade.
Det värsta är ändå att jag lät mig luras.
Hur kunde jag tro att jag var annorlunda.
Hur kunde jag tro att du menade allt du sa.
Och hur kan du säga sånt fortfarande.
Okey, din plan lyckades. Du krossade mig. Okey.
Kasta hit en limtub nu, är du snäll, så jag kan limma ihop mina skärvor.
Och nej tack, jag behöver inte din hjälp, du har gjort tillräckligt.
Ska försöka ta mig ur det här, med hedern i behåll, för en gångs skull.

My mind is just where you are, you are, you are
And I'm tired of going that far
My heart beats so fast, so fast, so fast
Please slow it down so it will last
My dreams always always always confuse
They are to no use
I'm going, going, going nowhere
not until you're here
My life is giving, giving, giving back to me
all reasons to be
My love is so hard, so hard, so hard to feel
and it won't ever leave

söndag 16 december 2007

my sleeping beauty

Åkte till Nässjö och Fröken igårkväll efter jobbet. Åt snacks och drack cider. Sov på soffan. Drack sju liter kaffe imorse och rökte sju ton cigaretter. Åt frukost på En Italienare & En Grek, där personalen för övrigt bör ta en charmkurs. Gick på julmarknad där grabben i ståndet brevid definitivt inte behöver gå en charmkurs. Spelat bort mina pengar på fula gosedjur, och förlovat mig med Fröken. Vi har varsin dödskalle-ring på ringfingret, som vi fick ta ur bolibompa-lådan när vi inte lyckades kasta bollarna rätt.

Dagen har varit perfekt, ut i det yttersta. Om det inte vore för....


Fan, vad du har sönder mig.

som så många gånger förr

Finns inte ord för tomheten inom mig.
Du fattas mig, älskling. Ingen är bättre för mig än du,
och jag är så jävla trött på att vi ändå är så fel.
Försvinner ner i ordlösheten igen,
finns inget som kan förklara hur det känns.
Jag hatar hur jävla hopplöst det blir utan dig,
men jag är ändå inte redo att förlåta.
Jag är ändå inte redo att försöka igen.

Det gör så ont varje gång, raring.
Och jag vet inte om det är utan eller med dig
som smärtan är som värst.

onsdag 12 december 2007

dina ögon brände märken i mina

Couldn't lend him to you forever, said the hard man from above
Made you to a giver and a savor, but also to a loser of love

Made your heart big enough to carry every kind of pain
Made you to a dream for marriage, but also to someone I must drain

Gave your eyes the colour of an ocean where anybody could drown
I'd swear an oath on your sterling friendship, but I will always let you down

In storms and rain it's hard to light the candle and
I'm sorry when
it's snowing on his stone
The gravel-walk's so familiar with your footsteps
That's a sound that could
make me leave the throne

Couldn't lend
him to you forever, said the hard man from above


För dig, Max, alltid för dig.

max tawan khambang petersson


Min älskade.
Nio år sedan.


Nio jävla år.
Jag saknar dig hur mycket som helst,
lillebror.

tisdag 11 december 2007

broken sunny day

Att köra arton mil för att få hålla om igen, pussas igen, vara nära igen...


Det är så jävla värt det.

söndag 9 december 2007

min kvinna gör mig knäsvag

... och för övrigt är hon aldrig onykter heller.


onsdag 5 december 2007

minns att jag står bakom dig

ett leende kan ta dig så långt.
framför spegeln går vi bakåt igen.
ett undantag, en regel, så börjar leken.
jag vill stå ut.
nej, stopp det räcker.
jag vill stå ut ..

just like jesse james

Går i taket över otrevliga människor, förstår inte vad deras problem är. Blev rejält osams med Herr M.W idag, och jag är fortfarande så uppskärrad att jag skakar. Önskar att jag bara kunde sticka tillbaka och säga precis allting jag hunnit tänka från det att han tog hissen ner, till nu. Vill skrika. Varför kan man inte bara bete sig ordentligt? För att man ogillar någon behöver man inte hålla på. Speciellt inte när det handlar om våra patienter, vi är där för deras skull, och man kan prata helt normalt utan att höja rösten, och dom förstår. Faktiskt. Ingen av dom är dum i huvudet. Och när det gäller en sån jävla grej som idag, då finns det inte ens en anledning att höja rösten, överhuvudtaget. ÅÅH! Slog sönder en kopp-jävel också, i ren frustration.


Ska aldrig mer prata med den där jävla idioten.

tisdag 4 december 2007

oh god

please, give me some strength


Vet seriöst talat inte var jag ska ta vägen. Det kryper i hela kroppen på mig, och jag mår illa och blir snurrig på samma gång som jag känner mig helt lyckorusig. Kollade f.ö inte mitt schema idag på morgonen, utan steg som vanligt upp 05.30 för att hurtig landa på mitt arbete vid 06.45. Chock. Jag började inte förren 07.30. Herregud. Well, stack 45min tidigare iväg till nästa arbete & jag längtar jävligt mycket efter att min lön ska trilla in nu. Då kommer det vara värt varenda sekund. Just nu är jag mest död. Fast med sju biljoner kilo energi i alla fall.

Som sagt, vet inte var jag ska ta vägen. Ge mig lite styrka. Lite lugn. Fem veckor i detta tempot har tagit kål på mig, seriöst talat. Har gått ner fem kilo, och it's keep on going down. En vecka kvar, sen så. Då blir det lite skola på det hela med, yummie. Nejdå, jag tror jag överlever fram till nyår i alla fall, oroa er inte.


Ao. Imorgon står det 06.45 på schemat. Kan man flexa lite? Kom ju ändå tidigare idag...

dreamer

tänk på mig...

måndag 3 december 2007

del två

Det blev inget avslut. Jag försökte undvika honom, men han haffade mig. Och allt var som vanligt igen. Vi slogs lite i köket & han tog med mig på alla oväsentliga grejer som han egentligen inte behöver ha mig med på.

Dessutom sa han att jag såg bra ut. Ha Ha Ha. Jo, men jag är ju alltid så jääääävla snygg. Inte.



Well, nu är jag i alla fall hemma från jobbet, varit igång sen 05.30 & jag är slut i benen. Lika långt pass imorgon. Dör jag inte av mitt arbete, så lova att ta livet av mig.

Herr M.W & Jag

Min personlige bodyguard och jag har kommit till ett vägskäl. Nu är det dags att antingen fördjupa relationen eller avsluta den. Har en biljon äckliga larver i magen, och jag kommer skämmas ihjäl när vi springer på varandra idag. Så är det alltid. Ena dagen är vi supertajta och nästa hälsar vi inte. Mina kinder är redan röda, och jag hatar när jag blir generad.

Efter helgens bravader är det kanske bästa att avsluta det som aldrig gick så långt.
Ja.


Så, ett avslut idag. Håll tummarna för att jag inte går sönder.

söndag 2 december 2007

mannen i mitt liv, nr 2.

Den tjugoandra hämtar jag en liten, igen. Han är supersöt & heter Obelix.
Ih, mannen i mitt liv, nr 2. Jag svär.