jag var aldrig någons

jag blir pissed. på riktigt. och full är jag med. skit samma. jag ska snart dra till stockholm & isobel. det blir perfekt. sådetså.

fell in love with you tonight

i'm head over heels
your smile is heavenly,
i don't deserve all the love that you're giving to me
your touch makes it hard to breathe,
the shiver's around me now, you're so fine

jag kunde inte bry mig mindre.

he's hurting me

Blir rädd för mina egna tankar oftare än vanligt numer. Blir rädd för min svaghet gällande honom, och hur allting styrs beroende på hans humör. Jag är rädd att han ska bli hungrig för då blir han arg, och jag tycker det är otäckt när han är trött för då skäller han. Jag blir liten igen, och han ser det inte. Han tänker inte en sekund på vad som händer, tror jag... Eller, jag vet inte. Kanske gör han det medvetet, men det tror jag inte. Jag blir svagare än någonsin när han dumförklarar mig inför andra, och när jag påpekar det vänds det alltid så att det är jag som är dum i slutändan ändå. Åh. Jag vill gräva ner mig någonstans och aldrig mer visa mig.

nattbrev - en nagelbitares bekännelser

Tystnaden i rummet igen
inget blod bara hud
en sten bland stenar
bara ljudet av inget ljud

om du kommer tillbaka
skall jag fånga dig i ett fjärilsnät
av vackra ord
som ett barn fångar snöflingor
med tungan...

jag gjorde allt för att bryta ytan
men vågade aldrig läsa vad du skrev
jag är rädd om mina händer
jag skar mig på ditt brev...

jag vill aldrig vakna
när mina fingrar är fjädrar längs din kropp...
jag vill aldrig vakna
när jag tyder din handstil längs min rygg...
och med min tunga längs din hals
skall jag berätta hur mycket jag behöver dig
hundratals ögonblick varje sekund
jag gjorde allt för att bryta ytan
men vågade aldrig läsa vad du skrev
jag är rädd om mina händer
jag skar mig på ditt brev...

men ibland... bättre sent än senare
när publiken är tyst och stilla
som stjärnor på en frusen aprilhimmel
förstår jag att du kanske bara var ett ansikte...
ett namn jag tog för en kärlek som redan fanns
för dina ögon är bländverk och lögner
-and the strangest twist upon your lips-
jag vill aldrig vakna så här igen...

men om vinden vill så låt den blåsa...
och vi skall vara tillsammans...

om vinden vill så låt den blåsa...
låt den ge oss vad vi tål...

och jag skall aldrig lämna dig...

whatever gets me through the night

jag har inte tid
och jag har inte pengar
att cirkla mitt liv
i allt snävare svängar

Regn över landet
och regn för min själ
från taken och träden
ett novemberfarväl
och löven som faller
genom gatlyktans sken
mot marken och pölar
där vi skrev våra brev
du vandrar brevid mig
som en skugga och ler
mascaran som rinner
genom tomma kvarter

när hela världen
sorgkläder sig i svart
när tricoloren fladdrar svart
om natt

När man begraver en vind i en park
med tre skovlar jord i en grav
men när tårarna torkat en dag
tänker vinden nu ger jag mig av

För vem kan begrava en vind
när en fjäril vinkar till storm
över alper av märkliga moln
heter dumhet i fransk uniform

Regn över landet
och regn för min själ
en pilsnerpastisch
av en oljeschimär
dyrköpta minnen
jag pantsatt och sålt
som såren och ärren
av en sommarrevolt
så vinklade vänner
kom sätt Er och hör
om allting vi älskade
om kärlek som dör.

Man begraver en vind i en park
när en fjäril vinkar till storm
över alper av märkliga moln
över dumhet i fransk uniform

Hiroshima mon amour
vad skall du bli när du blir stor
du är så vacker när du ler
du är så vacker när du ler

keep me

Han ger mig gränslös kärlek som jag inte förtjänar & jag förbannar mig själv gång på gång att jag aldrig kan släppa på muren. Att jag alltid stänger min bubbla. Vill visa hur jag älskar, vill öppna och välkomna in i mitt liv, men det är så jävla kört. Det är för sårat och trasigt här inne och hans ögon är för vackra för att se. Det är en ångest som smyger sig på sådär ofta nu igen, och jag undrar vad jag gör och vad han gör med mig. Hur kan han stå ut. Men jag älskar honom för det, och jag önskar bara att jag kunde visa. Han kommer aldrig förstå, för jag är dum och drar mig undan, men jag vet inte varför. Det är för starkt. Och jag kvävs av min egen feghet. Och snart går han också, precis som alla.


My bubble, den kommer bli min undergång.

cui bono?

Snart kommer min man hem efter jobbet & jag har bestämt att vi ska cykla och bada då, för jag är varm och det är äckligt. Sen ska vi pussas non-stop tills jobbet börjar imorgonbitti & jag jobbar ett helt äckligt dygn, och inte kan pussa på honom.

Jag är trött på allt.