Han ger mig gränslös kärlek som jag inte förtjänar & jag förbannar mig själv gång på gång att jag aldrig kan släppa på muren. Att jag alltid stänger min bubbla. Vill visa hur jag älskar, vill öppna och välkomna in i mitt liv, men det är så jävla kört. Det är för sårat och trasigt här inne och hans ögon är för vackra för att se. Det är en ångest som smyger sig på sådär ofta nu igen, och jag undrar vad jag gör och vad han gör med mig. Hur kan han stå ut. Men jag älskar honom för det, och jag önskar bara att jag kunde visa. Han kommer aldrig förstå, för jag är dum och drar mig undan, men jag vet inte varför. Det är för starkt. Och jag kvävs av min egen feghet. Och snart går han också, precis som alla.
My bubble, den kommer bli min undergång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar