Det är en liten kalaskula
i magen
jag bara håller andan
och trillar med
det är bra nu
allt är så
nedbrutet, avskalat, förenklat fantastiskt
att allt som återstår är:
det är bra nu
Och i guldspegeln jag en gång
ska hänga
mellan Monica Zetterlunds kappa
och den välmående blomman
bakom gardinen
i ditt öppna sovrumsfönster
ser jag henne
den lilla blåögda, kobenta
nedbruten, avskalad,
så förkrossande fantastisk
med fickorna fulla av sagor
och blicken som bär
bölder
av all världens bördor inuti
men hon vänder en fjunig nacke
och går
nu
som om hon förstår;
det är bra nu
Farväl lilla hjärtat,
farväl.
