Det var något med dina läppar
och hur de öppnade
mig
hur kärleken alltid
hittar sin plats
i solarplexus
men
bara någon gång
per livstid
vägrar sin väg
därifrån
Jag beundrar dig
inte
jag vill inte ens ha dig nära
längre
du är av ondo
och spåren av dig
ännu ondare
men du blev tyngden att andas
du blev vecket
som blev min hud
som blev den här varelsen;
allt för liten
Kom hem
snälla, kom hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar