Jag har varit så bra på att backa band och falla tillbaka och sluta se framåt och öppna sedan länge stängda dörrar. Jag har varit expert på att falla isär och plocka upp rester av drömmar som grusats. Nu har jag blivit en mästare på att blunda. Och tänka bort. Och gå snabbt. Och långsamt.
Nu har jag slutat falla sönder hela jävla tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar