lördag 3 januari 2009

Dina händer blir fjädrar
längs mitt ryggslut
och
jag
älskar
sättet du tar på mig

Och
jag
älskar
sättet du tränger in i mig

för i samma sekund vet jag
att det finns åtminstone något med mig
som du inte säger nej till

Och jag hatar mig själv
för jag har lovat att inte bli
ledsen något mer

Och en sak är säker
det enda som inte kan bli större nu
är tomheten
i
mitt
hjärta

1 kommentar:

Anonym sa...

Om det inte finns något med dig som håller en människa kvar

förrutom att tränga in i.

då undras, jag frågar blott.


varför Du är kvar?


Kan du inte inleda det nya året med att samla själar som inte trasar sönder dig, utan vänder ditt inre till lugn och själslig ro.

För omväxlings skull så att säga.


/ Blomkram.