Det är lite knepigt. Det går upp och ner och snurrar runt hela tiden. Jag är konstant rädd, men det växlar mellan att det känns relativt överkomligt och total desperation. Du kommer alltid vara hans, han var aldrig min och ... Han var din, på en helt annan nivå. Jag är rädd för dig, jätterädd. Jag vill inte, men det bara är så. Jag är så rädd för han... Han ser på dig på ett sätt han aldrig kommer att se på mig med. Ni delade så mycket. Ni två tillsammans.
Han kommer alltid vara din, och du kommer alltid att vara hans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar