Vissa dagar är lite värre att ta sig igenom. Lite värre att ta sig upp till, och lite lättare att gå och lägga sig ifrån. Idag är en sån dag. En tung dag. Det åskar ute också. Jag är rädd för åska. Jag vill ha en hand att hålla i, en trygg famn att landa i och läppar mot min panna. Kom hit och andas mig, någon.
Askungen ringde innan. Min Askunge är fin. Jättehimlans fin. Hennes skratt värmer hela min kropp, och alla hennes olika dialekter blandas så vackert när hon blir exalterad och pratar sådär vansinnigt fort. Idag berättade hon något jag knappt minns hälften av, bara för att hon alltid får så bråttom i talet när det är något hon tycker är viktigt som hon ska dela med sig av. Ja, hon är så fin, min Askunge.
Det kanske inte är en så tung dag, trots allt, när jag tänker efter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar