lördag 29 maj 2010

Jag och mina tvångstankar

Jag har ganska många konstiga tvångstankar och fobier. Helt vanliga också, såklart, sådana som att inte gå på A-brunnar och ifall någon råkar ska man dunka personen i fråga tre gånger i ryggen, inte lägga nycklar på bordet för att det betyder otur - och ifall man råkar så slänger man dom i golvet för då renas de, osv.

Till de ovanligare hör utplockning utav diskmaskin, som är en jävla procedur - för att vara helt ärlig. Blir det inte rätt får man ställa tillbaka och börja om. Också packning av matkassar är en jobbig fråga, jag hatar om andra försöker packa. Ingen kan som jag kan, nämligen, och jag får ångest om det inte är hundra procent rätt. Här kommer också fobierna. Jag har lärt mig att skydda mig mot de flesta - med andra ord - jag undviker dessa helt. Bland annat kan jag inte köpa vissa varor. Jag tänker att folk tänker-grejen kör igång, och det går inte. Om jag inte har någon med mig. Eller har någon i telefon som jag kan förklara för varför jag köper just den där saken, liksom. Enbart för att de i kön och kassörskan ska höra, såklart.

Detta är inget som stör mig så mycket, det är nog mest folk i min omgivning som far illa av det, eller, det är nog fel ordval - men åtminstone tycker det är ganska konstigt och jobbigt. Nejnej, det här är alltså inget som jag tycker begränsar min vardag (trots att jag såklart är fullt medveten om att det gör det) utan nej, det jobbigaste är mina två största fobier. Späckhuggare (får kalla kårar bara av att skriva det, fan) och Dvärgar. (GAH!)

Späckhuggare undviker jag genom att inte bada. Helst inte alls. Om jag inte ser bottnen. Hav och insjöar är därför uteslutet. Jag kan gå i en stund, men sen kommer den smygande känslan av att snart, snaaaart kommer det en såndär svartvit jävel, och då måste jag upp ur vattnet, direkt - bums - omedelbart, annars får jag panik. Även pooler är svårt, då det är en pool som grundar hela min rädsla. Bara för att man är rik, behöver man inte kakla in en späckhuggare i botten av poolen, bara så ni vet.

Well, späckhuggare är jävligt läskiga, men värst är ändå dvärgar. Får rysningar och andningssvårigheter när jag ser dom, och självklart känns det dumt, och det är liksom inte meningen, men jag tycker dom är läskiga! Hade inte sett någon på länge och var ganska tillfreds med mitt liv. Satt på en brygga med Rafiki och råkade på något sätt glida in på den där dvärg-fobin. Han tipsade om citron. Ja, det var tydligen bra, sa han. Visa, fina Rafiki. Ja. Visst, inte tänkte väl jag mer på det.

Och så igår, när jag åkte hem från jobbet. TRO PÅ FAN att det kommer en såndär och knallar! Höll på att köra av vägen, ju! Helt jävla livsfarligt. Och inte hade jag någon citron i väskan, inte. Nejnej, det hade jag ju självklart inte tänkt på. Men imorgon när jag blir frisk, då är det i alla fall jag som går raka vägen till mataffären och köper minst ett dussin citroner och placerar ut på alla tänkbara platser. SÅ DET SÅ!


Inga kommentarer: