bilden av dig dröjer sig kvar
något som jag bär inom mig
allt som är så enkelt
mest hur du ler när du ser mig
så målmedvetet
hur du vet
vem är det som smeker mig?
allt jag vet
och ändå
inte dina händer som bär mig
jag nystar febrilt i de trådar du fällt
för trådar från spinnrock blir nystan
blir vävstol blir mattor blir fötter blir spår
som är saknaden jag ständigt bär med mig
och jag
gråter
i natt faller jag
ikapp med stjärnorna
som önskat
främst allt som aldrig blivit sagt
allrahelst utan löften
och andras närvaro
men du
det är skuggor här i natt
och jag dansar naken
för dig
närhelst du vill
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar