och jag beundrar dom som alltid hittar hem
och som aldrig går för långt
få människor drabbar mig
men du,
du med ditt svåra blod
och ostyriga hår
du berusade mig
och du sa att när jag går
tar jag med mig allt vackert
men det kändes som när jag gick
att allt det vackra stannade kvar
Vi har nog olika uppfattning
om vad som är vackert,
du och jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar